wymowa:
znaczenia:

rzeczownik, rodzaj nijaki

(1.1) jęz. rodzaj figury stylistycznej: para słów (zazwyczaj mniej lub bardziej tautologicznych) tej samej części mowy połączonych spójnikiemoch” → „i
odmiana:
przykłady:
składnia:
kolokacje:
synonimy:
antonimy:
hiperonimy:
hiponimy:
holonimy:
meronimy:
wyrazy pokrewne:
związki frazeologiczne:
para rzeczownikowa eld och lågorfrid och fröjdhandel och vandelhängslen och livremkreti och pletilag och ordningliv och kivljus och lyktalugn och ronit och flytpomp och ståtpunkt och prickarim och resonris och rosspott och spetjat och gnatvimmel och vammelväl och ve
para czasownikowa buga och bockafara och flängaknoga och knegalocka och pockalura och lirkasitta och kuraskrika och skränastöta och blötavrida och vända
para przymiotnikowa glad och förnöjdklar och rediglång och gänglignära och kärapigg och fräschren och skär
para przysłówkowa blott och bartbommat och stängtförst och främsthelt och hålletgott och välklappat och klartnätt och jämnträtt och slättsmått och gott
etymologia:
szw. ord + parsłowo + para
uwagi:
  • Język szwedzki ma upodobanie do par słów, których setki jest zleksykalizowanych w języku. Wyrazy w parze słów często są rymowane, często z użyciem aliteracji[1]. Czy jest może ten styl dziedzictwem staroskandynawskiej literatury, początkowo tylko mówionej, reprezentowanej na przykład przez islandzką Eddę poetycką, która jest napisana właśnie wierszem aliteracyjnym?
  • zob. Indeks:Szwedzki - Pary słów (Ordpar)
źródła:
  1. null SAXO, "Att vrida och vända på uttrycken", Kristianstadsbladet, 25 oktober 2004