ordpar
ordpar (język szwedzki)
edytuj- wymowa:
- znaczenia:
rzeczownik, rodzaj nijaki
- (1.1) jęz. rodzaj figury stylistycznej: para słów (zazwyczaj mniej lub bardziej tautologicznych) tej samej części mowy połączonych spójnikiem „och” → „i”
- przykłady:
- składnia:
- synonimy:
- antonimy:
- hiperonimy:
- hiponimy:
- holonimy:
- meronimy:
- wyrazy pokrewne:
- związki frazeologiczne:
- para rzeczownikowa eld och lågor • frid och fröjd • handel och vandel • hängslen och livrem • kreti och pleti • lag och ordning • liv och kiv • ljus och lykta • lugn och ro • nit och flyt • pomp och ståt • punkt och pricka • rim och reson • ris och ros • spott och spe • tjat och gnat • vimmel och vammel • väl och ve
- para czasownikowa buga och bocka • fara och flänga • knoga och knega • locka och pocka • lura och lirka • sitta och kura • skrika och skräna • stöta och blöta • vrida och vända
- para przymiotnikowa glad och förnöjd • klar och redig • lång och gänglig • nära och kära • pigg och fräsch • ren och skär
- para przysłówkowa blott och bart • bommat och stängt • först och främst • helt och hållet • gott och väl • klappat och klart • nätt och jämnt • rätt och slätt • smått och gott
- uwagi:
- Język szwedzki ma upodobanie do par słów, których setki jest zleksykalizowanych w języku. Wyrazy w parze słów często są rymowane, często z użyciem aliteracji[1]. Czy jest może ten styl dziedzictwem staroskandynawskiej literatury, początkowo tylko mówionej, reprezentowanej na przykład przez islandzką Eddę poetycką, która jest napisana właśnie wierszem aliteracyjnym?
- zob. Indeks:Szwedzki - Pary słów (Ordpar)
- źródła:
- ↑ null SAXO, "Att vrida och vända på uttrycken", Kristianstadsbladet, 25 oktober 2004