Podobna pisownia Podobna pisownia: Skalaskalaskallaskałaskálaskålaškála

skälla (język szwedzki)Edytuj

 
skällor (1.1)
wymowa:
?/i
znaczenia:

rzeczownik, rodzaj wspólny

(1.1) dzwonek (często na szyi zwierzęcia domowego)[1]

czasownik

(2.1) szczekać, ujadać[1]
(2.2) ganić, łajać, besztać[2]
(2.3) obraź. wymyślać, wyzywać[2]
odmiana:
(1.1) en skälla, skälla, skällor, skällorna
(2) att skälla, skäller, skällde, skällt, skäll!
przykłady:
składnia:
(2.2) skälla någon[2]łajać kogoś
(2.3) skälla någon för något (t.ex. för tjuv)[2]wyzywać kogoś od czegoś (np. od złodziei)
kolokacje:
(2.1) hunden skällerpies szczeka
synonimy:
antonimy:
hiperonimy:
hiponimy:
holonimy:
meronimy:
wyrazy pokrewne:
rzecz. skäll, skällande, skällning
związki frazeologiczne:
złożenie rzeczownikowe skällebrev, skällko, skällsord, koskälla
czasownik frazowy skälla ned / skälla nerskälla ut
fraza czasownikowa bli annat ljud i skällanskälla som en bandhund
etymologia:
uwagi:
zobacz też: klockabjällraskällapinglahandklockaringklockadörrklockaprimklockakoskällakyrkklockaslagklockavällingklocka (dzwonki i dzwony)
zobacz też: bräkabölagnäggarytaskällajamakväkakacklaskrockasnattrakvittra (odgłosy zwierząt)
źródła:
  1. 1,0 1,1 Jacek Kubitsky, Słownik szwedzko-polski, Wydawnictwo Naukowe PWN, Natur och Kultur, Warszawa 1998, ISBN 83-01-12412-1, s. 428.
  2. 2,0 2,1 2,2 2,3 Svensk ordbok, hasło "skälla"