vän
vän (język szwedzki)
edytuj- wymowa:
-
- znaczenia:
rzeczownik, rodzaj wspólny
przymiotnik
- odmiana:
- (1.1-2) en vän, vännen, vänner, vännerna
- (2.1) vän, vänt, väna; st. wyższy vänare; st. najwyższy vänast
- przykłady:
- (1.1) Hunden är människans bästa vän. → Pies to najlepszy przyjaciel człowieka.
- składnia:
- synonimy:
- (1.1) kamrat, kompis, polare, bästis
- (1.2) sympatisör, anhängare
- (2.1) söt, täck, nätt, näpen, rar, gullig
- hiperonimy:
- hiponimy:
- holonimy:
- meronimy:
- wyrazy pokrewne:
- rzecz. väninna, vänskap, vänlighet
- czas. vänslas
- przym. vänlig, vänskaplig
- przysł. vänligen
- związki frazeologiczne:
- złożenie rzeczownikowe vänkrets, affärsvän, barndomsvän, bokvän, brevvän, djurvän, flickvän, hjärtevän, miljövän, naturvän, partivän, pojkvän, reformvän, sverigevän, umgängesvän, ungdomsvän
- etymologia:
- uwagi:
- zobacz też: anförvant • anhörig • bekant • broder • följeslagare • frände • gelike • kollega • kompanjon • parhäst • partner • släkting • vän (przyjazne związki między ludźmi)
- źródła: