gång

gång (język szwedzki)

wymowa:

​

znaczenia:

rzeczownik, rodzaj wspólny

(1.1) chodzenie, chód, jazda

(1.2) przebieg, tok, bieg

(1.3) bycie na chodzie, ruch

(1.4) dróżka, ścieżka

(1.5) przejście, korytarz

(1.6) raz (pojedyncze wystąpienie; okoliczność)

spójnik

(2.1) (w liczbie mnogiej gånger) razy (przy mnożeniu)

odmiana:

(1.1-5) lp en gång, gången; lm gångar, gångarna

(1.6) lp en gång, gången; lm gånger, gångerna

przykłady:

(1.6) – Har ni varit i Sverige förut? – Nej, det är första gången. → – Czy byliście państwo już kiedyś w Szwecji? – Nie, to jest pierwszy raz.

(2.1) 2 gånger 2 är 4. → 2 razy 2 równa się 4

składnia:

kolokacje:

(1.6) för första gången → po raz pierwszy

synonimy:

(1.1) gående, färd

(1.2) fortgång, förlopp, försiggående, fortskridande

(1.3) rörelse, fart

(1.4) gångstig, stig

(1.5) passage, korridor

antonimy:

hiperonimy:

hiponimy:

holonimy:

meronimy:

wyrazy pokrewne:

rzecz. gångare

czas. gå

przym. gångbar

związki frazeologiczne:

złożenie rzeczownikowe gångart, gångavstånd, gångbana, gångbro, gånggata, gånggrift, gångjärn, gångspel, gångsport, gångstig, gångstil, gångväg • arbetsgång, avgång, balansgång, bärsärkagång, fortgång, framgång, hörselgång, ingång, kräftgång, nedgång, omgång, sidogång, tillbakagång, tillgång, tomgång, uppgång, utgång, övergång

fraza czasownikowa gå sin gilla gång • ha sin gång • hålla i gång

fraza przysłówkowa alla gånger • en gång för alla • en gång till • en åt gången • från gång till annan • för en gångs skull • gång efter annan • gång på gång • inte en gång • med en gång • på en gång • på gång • på samma gång

przysłowie andra gången gillt • tredje gången gillt • en gång är ingen gång

etymologia:

uwagi:

źródła: