ända
ända (język szwedzki)
edytuj- wymowa:
-
- znaczenia:
rzeczownik, rodzaj wspólny
czasownik przechodni
czasownik nieprzechodni
- (3.1) kończyć się, dobiegać końca[1]
partykuła
- odmiana:
- (1.1) lp en ända, ändan; lm ändar, ändarna
- (1.2) lp en ända, ändan; lm ändor, ändorna
- (2-3) att ända, ändar, ändade, ändat, ända!, pres. part. ändande, perf. part. ändad
- przykłady:
- składnia:
- synonimy:
- (1.1) slut, slutpunkt, ändpunkt, avslutning
- (1.2) bakdel, stuss, stjärt, säte, rumpa, häck
- (2.1) avsluta
- (3.1) ta slut
- antonimy:
- hiperonimy:
- hiponimy:
- holonimy:
- meronimy:
- związki frazeologiczne:
- złożenie rzeczownikowe ändalykt, ändamål • slutända
- fraza czasownikowa bränna ljuset i båda ändar • falla över ända • gå till ända • kasta över ända • stå på ända • ställa på ända • sätta på ända • ta en ända med förskräckelse • vara till ända • välta över ända
- fraza przysłówkowa dagarna i ända • dagen i ända
- etymologia:
- źródła: